Därför uppstår förvirring om SD-väljarnas placering på höger-vänsterskalan

En fråga som diskuterats flitigt på sina håll de senaste dagarna är var Sverigedemokraternas väljare står på höger-vänsterskalen. Häromdagen skrev jag i en ledare i Flamman om en undersökning från Institutet för framtidsstudier som visar att de ofta står till höger i många frågor, även när de tidigare röstat på Socialdemokraterna. Som det här diagrammet visar vill t.ex. 55 procent av tidigare S-väljare som gått över till SD sänka skatterna, jämfört med bara 17 procent av övriga S-väljare och 75 procent av M-väljare.

Som jag också skrev finns det dock frågor där SD-väljare står längre till vänster, och det är framförallt frågor som rör privat och offentligt ägande, utförsäljningar av statliga företag och vinster i välfärden. Som diagrammet ovan visar är före detta S-väljare som gått till SD övervägande negativa till privata vinstdrivna alternativ i vården, och SD-väljare i allmänhet är betydligt mer negativa till vinstuttag i välfärden än de övriga borgerliga partiernas väljare, som SOM-institutets undersökningar visar:

Men häromdagen uppstod förvirring när Valforskningsprogrammet släppte rapporten Utvärdering av Sveriges Televisions valkompassfrågor 2017, som Per Oleskog Tryggvason skriver om i ett inlägg på Politologerna. I rapporten placeras partiernas väljare på en höger-vänsterskala baserat på ett antal sakpolitiska frågor. Och här visar det sig att många av SD:s väljare faktiskt står till vänster:

Många har dragit slutsatsen att de båda rapporterna motsäger varandra. Men jag tror tvärtom att de visar exakt samma sak: Många SD-väljare står till vänster i vissa frågor, men få står till vänster i de flesta frågor, till skillnad från många som röstar på S eller V. Tittar vi på vilka frågor som Valforskningsprogrammets klassificering bygger på så handlar det om följande 7 påståenden:

- Lägre ingångslön för ungdomar och nyanlända på första jobbet
- Rutavdraget ska utökas kraftigt
- Småföretag ska undantas från turordningsreglerna vid uppsägningar
- En förmögenhetsskatt ska återinföras
- Antalet friskolor ska begränsas
- Äldreomsorg och hemtjänst ska i större utsträckning drivas i privat regi
- Vinster ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård och omsorg

Hela 3 av 7 frågor rör alltså synen på offentlig vs. privat välfärd. Att majoriteten av väljarna är kritiska till privata, vinstdrivna alternativ i välfärden kan därmed kanske förklara varför inte bara många SD-väljare utan även en hel del av de övriga borgerliga partiernas väljare placeras till vänster om mitten, samtidigt som mycket få väljare hamnar längst till höger.

Vi kan också se att det är få SD-väljare som hamnar långt till vänster på skalan, även om många hamnar till vänster om mitten. Det tolkar jag som att inga SD-väljare intar en vänsterposition i samtliga av de sju frågorna. Men om man är för lägre ingångslön för ungdomar och nyanlända, kraftigt utökat rutavdrag och/eller undantag från LAS och mot en förmögenhetsskatt, men vill begränsa vinster i välfärden - hur vänster är man egentligen då?

Slutsatsen blir hursomhelst att de båda studierna inte alls motsäger varandra om SD-väljarnas placering på höger-vänsterskalan. I själva verket visar de exakt samma sak: att det beror på vilka frågor man ställer.

Osålda bostäder är toppen på ett isberg

Bostadsutvecklaren Besqab publicerade nyligen sin rapport för det första kvartalet. Även om Besqab inte tillhör de största börsnoterade bostadsbyggarna tänkte jag använda den som ytterligare illustration till varför bostadskrisen troligen bara har börjat.

Under årets tre första månader sålde Besqab bara 20 bostäder, jämfört med 105 under samma period förra året. Andelen sålda eller bokade lägenheter i pågående produktion har minskat från 82 till 66 procent på ett år. I absolut tal har antalet osålda bostäder under produktion ökat från ca 140 till 250 - vilket motsvarar ungefär två års försäljning om försäljningstakten från de senaste sex månaderna håller i sig.

För att lugna investerare lyfter Besqabs vd Annette Frumerie fram att man har få osålda lägenheter med snar inflyttning. Av över 700 bostäder under produktion har bara 250 inflyttning under 2018, varav hela 94 procent redan är sålda. Det betyder att merparten av de osålda bostäderna - 235 st - har inflyttning 2019 eller senare. Långtifrån alla bostadsbyggare redovisar pågående produktion på det här sättet, vilket gör siffran intressant.

En annan talande detalj är antalet osålda bostäder i avslutad produktion minskade från 10 vid årskiftet till bara 2 i slutet av mars. Det kan se ut som en positiv utveckling, men betyder också att bara 12 av de totalt 20 sålda bostäderna såldes "på ritning", resten var inflyttningsklara bostäder. Vd Annette Frumerie konstaterar också i kvartalsrapporten att "köparna överlag är mer försiktiga med att skriva bindande förhandsavtal när det är lång tid kvar till inflyttning".

Att bankerna blivit mer försiktiga med att låna ut till nyproduktion med långt till inflyttning leder så klart också till dämpad efterfrågan på projekt i tidiga skeden, liksom medialt uppmärksammade skandaler med dolda avtal och stora förseningar, förutom så klart osäkerheten om prisutvecklingen och frånvaron av spekulanter.

Även om siffrorna skiljer sig åt mellan olika bolag är det alltså troligt att samma tendens går igen på många håll. Än så länge syns inte heller några stora mängder osålda lägenheter på företagens balansräkningar, trots kraftigt minskad försäljning. Anledningen är att det som färdigställs nu i stor utsträckning är slutsålt, eller nästan slutsålt, medan det ser väldigt annorlunda ut för projekt med inflyttning i höst eller nästa år. Därmed har raset inte heller slagit igenom fullt ut på byggherrarnas resultat eftersom vinsten avräknas vid inflyttning.

Det här bör man komma ihåg när det nu rapporteras om rekordstort antal nyproducerade bostadsrätter på Hemnet – en ökning med 75 procent på ett år och 282 procent på två år:

Bild från Hemnet

 Eftersom många av dessa lägenheter har långt kvar till inflyttning konkurrerar de ännu inte fullt ut med lägenheter i det befintliga beståndet. Byggherrarna sänker inte heller priserna på bostäder med långt till inflyttning om de inte måste så länge det finns en möjlighet att marknaden återhämtar sig. Om inget drastiskt händer kommer detta att förändras framöver, när alla osålda lägenheter på allvar börjar belasta företagens resultat och balansräkningar.

---

Sagt om Kasinolandet - bostadsbubblan och den nya svenska modellen:

"Björklund presenterar en välskriven och sammanhållen berättelse om hur Sverige riskerar hamna i en finanskris.” – Aftonbladet.

"Per Björklund ... skriver lättfattligt, pedagogiskt och spännande om hur svenskarna blev ett av världens mest skuldsatta folk" - BTJ-häftet nr 12, 2017

Köp på Bokus, Adlibris, eller direkt från förlaget. 

Klockan tickar för bostadskrisen

Under våren har bostadspriserna stabiliserats och inför morgondagens prisstatistik för april förväntar sig de flesta analytiker fortsatt oförändrade priser eller rentav en liten uppgång. Men trots att höstens ras bromsats upp är dramatiken på bostadsmarknaden långtifrån över. Tvärtom talar mycket för att de verkliga konsekvenserna kommer först under det kommande halvåret, som jag påpekat tidigare här på bloggen.

Anledningen är att effekterna av prisraset på bostadsbyggandet kommer med fördröjning. De bostäder som byggstartas nu har i många fall sålts innan luften gick ur den uppblåsta bostadsmarknaden under hösten. Fortsatt låg försäljning under våren bäddar alltså för fortsatt minskat bostadsbyggande framöver med potentiellt stora följder för konjunkturen och arbetslösheten.

En mycket talande sammanställning av Johan Bahlenberg på Nyhetsbyrån Direkts makroredaktion visar att de sex största börsnoterade bostadsutvecklarna sålde 60 procent färre lägenheter under första kvartalet jämfört med samma period förra året, samtidigt som antalet byggstarter bara minskade med 30 procent. I absoluta tal byggstartades över 1000 bostäder samtidigt som bara 700 såldes. Men i det långa loppet kan bolagen naturligtvis inte byggstarta fler än de säljer, vilket betyder att ytterligare korrigering är att vänta.

Störst är inbromsningen som bekant i Stockholmsregionen. Här har också antalet säljstartade nya projekt halverats under våren jämfört med de senaste två åren:

För de stora bostadsbyggarna närmar sig andelen sålda bostäder i pågående produktion nivåer som inte setts sedan finanskrisen 2008. För Bonava har försäljningsgraden tex sjunkit från 75% till 51% på ett år. Med andra ord finns ett växande uppdämt utbud av nya bostäder på många håll i landet. Kapitalstarka byggherrar håller så klart på osålda bostäder så länge de kan för att undvika att översvämma marknaden. Men förhoppningen om en snabb återhämtning under våren enligt mönstret från samtliga tidigare prisfall under 2000-talet har inte infriats, och bland annat Danske Bank varnar för att prisfallet på bostäder kan ta ny fart när bolagen tvingas rea ut osålda bostadsrätter.

Allt fler medger nu också att effekterna av prisfallet inte bara drabbar de dyraste marknaderna. Enligt Bonavas vd Joachim Hallengren är det fortsatt trögt "inte bara i Stockholms city, som oftast får de stora rubrikerna, utan runt om i hela landet." Han tror också att det kommer ta längre tid än många tror innan läget stabiliseras och att bostadsbyggandet kan falla mycket mer än i Boverkets prognoser. Huvudanledningen är enligt Hallengren att "utbudet av nya bostäder är för ensidigt och för dyrt".

Att inte bara Stockholm drabbas börjar nu också märkas i nyhetsflödet. I byggboomens Umeå rapporterades nyligen att HSB stoppat sista etappen i ett pågående projekt eftersom det inte finns några köpare. "Tidigare sålde vi väldigt många lägenheter varje vecka. Nu säljer vi ungefär en lägenhet i månaden", säger Björn Dahlberg, vice VD på HSB Norr. Talande nog var Umeå en av de kommuner där bostadspriserna föll mest under hösten, enligt Svensk Mäklarstatistik.

Allra mest föll dock priserna i Karlstad där de gick ner med 15% under hösten, nästan dubbelt så mycket som i Stockholm. Även här är byggandet på rekordnivåer med stora inslag av dyra bostadsrätter i attraktiva lägen. Under 2018 färdigställs 1200 bostäder jämfört med 500 förra året. Det kan jämföras med befolkningsökningen på runt 1000 personer per år under perioden 2016-2025 enligt kommunens prognos. Med tanke på att det i snitt bor två personer per bostad är det ett ganska stort utbud av nya bostäder som ska sugas upp av marknaden på kort tid.

Att priserna och försäljningen av nya bostäder sjunker även utanför Stockholmsregionen bekräftar att krisen på bostadsmarknaden inte alls främst beror på det skärpta amorteringskravet, som många debattörer hävdat. Det berör nämligen bara ca 15% av de nya låntagarna och främst på de allra dyraste marknaderna. Grundproblemet är ett överutbud av dyra bostäder och en efterfrågan som eldats på av förväntningar om stigande priser - även när köparna inte varit rena "klippare". På en stagnerande eller sjunkande marknad blir det helt enkelt inte så intressant att köpa en bostad ett till två år innan inflyttning.

Alm Equitys vd Joakim Alm menar nu att hela affärsmodellen med köp av bostad på ritning är "passé" och att företagen måste återgå till "den gamla byggmästarmodellen där man först bygger klart och sedan säljer". Det är dock mer kapitalkrävande och innebär att byggherren själv tar en betydligt större risk, vilket i sin tur betyder att många nya aktörer med spekulativa affärsmodeller och osäker finansiering kommer att gå under eller köpas upp av starkare aktörer. Men även de senare kommer att tvingas byta till en mindre kostym. Varsel och uppsägningar väntar runt hörnet.

Det senaste årens byggboom och den pågående kollapsen är en tydlig illustration av hur det går när risktagande och finansiering av bostadsbyggandet överlåts på marknaden - det vill säga företag och hushåll. Ett stabilt bostadsbyggande kräver att staten tar ett större ansvar. Men vi ska också vara på vår vakt när byggbranschen och bostadsutvecklarna ropar på statlig intervention framöver, vilket de utan tvekan kommer att göra. Statlig finansiering måste kopplas till en verklig behovsanalys, krav på bostäder som vanligt folk har råd med, sund reglering av kreditmarknaden, åtgärder för att stävja osund spekulation och en kraftig förstärkning av konsumenternas rättigheter gentemot oseriösa bostadsutvecklare. Annars är risken stor att vi bara upprepar de senaste årens misstag.

---

Sagt om Kasinolandet - bostadsbubblan och den nya svenska modellen:

"Björklund presenterar en välskriven och sammanhållen berättelse om hur Sverige riskerar hamna i en finanskris.” – Aftonbladet.

"Per Björklund ... skriver lättfattligt, pedagogiskt och spännande om hur svenskarna blev ett av världens mest skuldsatta folk" - BTJ-häftet nr 12, 2017

Köp på Bokus, Adlibris, eller direkt från förlaget.